wHälften grip, hälften blåklint! Det här är Andrea's sida, den kommer handla om hennes tankar och funderingar i livet. Jag är 24, förlovad, jobbar som IP/VPN design review engineer och är en källa till ansvar och kraft i mitt liv. Blåklinten står för Östergötland där min pappas släkt kommer från och Gripen för Skåne och min mammas släkt, där jag själv växte upp. wArchives: -- HOME --

wtisdag, december 16, 2003 Orch dismissed - och snart jul.. Aldrig, aldrig, aldrig mer. Men det var ganska roligt så länge det varade. Än en gång så var jag utklädd till orch på galapremiärsfesten för Sagan om Konungens Återkomst(tja, förra gången var det Sagan om de Två Tornen, men ni hajar). Förra gången tänkte jag att det skulle vara jättejobbigt men det var inte så jobbigt som jag trodde. Det här året var det tvärtom, tänderna var det enda som var bättre (mest för att jag kom ihåg att de gjorde ont förra året så jag såg till att ta ut dom så ofta jag kunde). Annars så hade jag svaga panikkänslor hela tiden av det faktum att jag inte kunde andas genom näsan och linserna sved hela tiden (och gav mig en svag ögoninfektion som nu 3 dar senare blivit bättre men inte helt bra). Det var ungefär samma kändisar som förra året, mina personliga favoriter var Jocke Berg(åh vad han skriver bra texter!), Thomas och Katarina diLeva(de är så söta), Leif Pagrotsky(för att han verkar vara så himla trevlig och roligt) och Royd Tolkien(sonsonson till författaren). Ikväll är det i alla fall lön för mödan, förhandsvisningen! Och jag fick en extra oväntad biljett så jag gav den till en person som borde vara där, det kändes skönt. Annars är det julklappar (jag hittade äntligen en till C.) och förberedelser för att åka till Skåne på torsdag.. Ska bli skönt att vara ledig i nästan 2 veckor, träffa Hanna, familjen osv.. Men jag kommer sakna Charlie... Nästa jul SKA vi fira tillsammans. Men då är vi ju också gifta.. Jag förstår fortfarande inte riktigt det :) kram och ta hand om er, ~* A *~ posted by Andrea at 10:03 fm wonsdag, november 05, 2003 På mjuka tassar genom livet Jag har alltid sett mig själv som ett kattdjur. Det finns något ganska mjuk och gosigt med mig men jag kan vara väldigt kall och egoistisk när jag blir pressad. Jag har också listat ut att det är därför jag gillar engelska, framför allt brittisk engelska. Det känns som man kan tassa fram med det språket. Jag ansökte om att vara med i en internetklubb med frasen "If one qualifies?". Förstår ni? Det är otroligt mjukt och tassar runt frågan på ett artigt, undflyende sätt. Jag gillar engelska. Jag kanske inte skulle tackat nej till den där doktorand-tjänsten på Engelska instutionen? Jag tänker ta min examen nån gång... Det var ett tag sen jag skrev, men den här hösten har varit lite turbulent. Jag känner att jag står på brinken till något helt nytt och jag har träningsvärk. Jag har varit väldigt trött och försöker äta bättre, käka vitaminer och sätta igång och träna igen. Min familj och min mormor var och hälsade på i helgen, roligt och lite ont i fötterna fick jag av allt promenerande. Önskar jag kunde träffa dom oftare.. C fyller år på lördag och jag har inte bestämt vad jag ska göra riktigt på hans födelsedag än.. Matrix Revolutions blir det och kanske Moules Marinieres. Men frågan är; har jag råd med den där kostymen han vill ha(och behöver)? Jag betalar ju alla våra räkningar nu och då blir det lite snålt framför allt om man ska spara pengar till bröllop. Fast vi har sparat ihop 80% av budgeten så den delen känns bra i alla fall. Ta hand om er, kram, Andrea ~* A *~ posted by Andrea at 10:56 fm wmåndag, september 15, 2003 Förvirrande helg Jag hade en lite omtumlande upplevelse i helgen. För första gången på tre år så blev jag tok-uppvaktad. Av en kille som faktiskt förstod att jag var förlovad. Det var en väldigt konstig situation, framför allt för att jag blev så förvirrad. Det var länge sen, det kändes bra(100% uppmärksamhet _är_ trevligt!) och jag fick så dåligt samvete ;P C. och jag har ju haft det lite kämpigt den senaste tiden pga vissa problem runt om kring, kanske inte specifikt mellan han och mig men det smittar ju av sig. Har man ett område i livet som är käpprätt åt så är man ju inte en lärka i de andra heller. Och så är det ju ibland i ett förhållande, någon måste ibland dra ensam när den andra inte orkar. Problemet är ju när det drar ut på tiden, då blir den ensamma dragaren också trött. Jag tror det är då det kan bli allvarliga problem. Nu tror jag inte att vi har det, men vem har inte ibland(i problem)velat säga ”fuck this!” och hitta något nytt. Även om samma problem dyker upp där 2 år senare ;) Jag har en väldigt stort förtroende för att vi löser våra problem. Så mycket har hänt med mig sen jag senast var singel och de ändringarna kände jag när jag umgicks med den här killen. Jag listade snabbare ut vad som höll på att hända (fast han var inte så diskret direkt heller), och jag var ärligare med vad jag tyckte om det. Förbannelse över fåfängan! Jag borde tänkt lite mer över den här killen, kanske varit lite hårdare mot honom istället för att jamsa med bara för att mitt ego hade en ”field day”. Han var väldigt trevlig, hade min tvillingsyster varit ledig så hade jag skickat honom i hennes håll istället (även om vi rent tempramentsmässigt inte är så lika). Fast det är klart, varken syrran eller jag gillar ”det kvittar vilken syster”-taktiken ;) Jaja, det ledde till ett bra samtal på söndagen med C., jag tror vi kom på några bra saker även om det måste bli konkretiserat också. Ibland behövs det röras om i grytan. Ha det bra mina vänner. /Andrea posted by Andrea at 1:59 em wonsdag, september 10, 2003 Sångkurs och ensam? Igår började jag min sångkurs på Kulturama. Förra gången jag gick en kurs där så gick jag "Från visa till musikal". Nu går jag "Rock, pop och soul". Vilken skillnad! Förra gången var det väldigt statiskt ("jo, det var väl fint, men så stod det inte i noterna"), men nu, väldigt dynamiskt("gör sången till din, improvisera!"). Vi fick sjunga 'Black velvet'(Alannah Myles bla) och 'Just the way you are'(Billy Joel). Jag valde 'Just the way you are', den kändes bäst och mest av en utmaning. I kursen ingår mikrofonträning så en efter en fick vi gå fram och sjunga vår sång i mikrofon. Jag började skaka redan när första personen gick upp. Jag kan inte förklara det riktigt, musik är min främsta passion i livet, jag kan lätt börja gråta när det är vackert. Och ändå.. Jag har sådan scenskräck! Jag gick upp som andra person("lika bra att få det gjort") och började sjunga. Efter att jag glömt att sätta på mikrofonen så blev det en omstart, och sen... Jag vet inte om jag sjungit så bra framför andra förr. Jag stod där och hörde min egen röst från högtalarna och tänkte "Goddamn! Fan vad bra det låter, jag är bäst!" och det är inte så vanligt när det gäller sång. I alla fall inte utanför mitt badrum.. Igår fick jag också hem "Up for it" med Henry Rollins. Jag tror jag vet vad jag ska göra ikväll.. Det är något konstigt med mig. Jag känner mig som "Pelle ensam i hela världen", bortkopplad från alla människor omkring mig. Jag vill inte vara det. Dagens haiku: jag visste inte att min egen sång kunde lyfta mitt hjärta posted by Andrea at 8:38 fm wtisdag, september 02, 2003 Bröllop och inget nytt I lördags var jag på ett jättefint bröllop, iklädd (för första gången någonsin) hatt! Det var vackert, passande, roligt.. Ett perfekt bröllop. Samtidigt känner jag mig rätt trött, det händer så mycket, svårt att få ihop allt. Jag har en riktig kvarnsten, ett ideellt webmasterjobb som jag egentligen skulle vilja hutta åt fanders (på ren skånska). Jag är duktig och tränar en eller tom två gånger i veckan, det känns bra. Det verkar som min viktkurva börjar gå neråt. Det kan också vara stressen. Men fällan just nu är väl ändå att inte börja äta onyttigt igen för att det känns "bättre". Jag lyssnar på Tenacious D(Jag tycker FHG är en rätt fin kärlekssång), Evanescence, The Sounds och (fortfarande, alltid) Peter Gabriel. Jag vill se Pirates of the Caribbean. Kanske idag? Jag får höra med Charlie. Och så ska jag köpa serieboken som har Charlie som figur (finns på serieteket, skriven av Tim Olson aka Timothy O). Jag känner att mitt heliga, dåliga samvete spökar. Gamla, otäcka minnen väger tungt på mina axlar. Tänk om det blir som förra gången.. Kan det gå upp när det väl börjat gå ner? Och så är det kallt. Burr. Haiku: Hösten har kommit Lukten av döda rosor Varm nyponsoppa Dagens citat: Jack Black: Lee, why are you crying? Lee: You guys are scaring me, you're sick and I hope that you never get well posted by Andrea at 9:17 fm wtisdag, augusti 19, 2003 Bara jobb och "Don't give up" Det händer inte så mycket just nu.. Eller jo, det gör det ju, men inte sånt som man fyller dagböcker om. Mycket jobb, träning, försöka hålla ordning på lägenheten när jag av en händelse råkar vara där, puss på Charlie när han råkar vara vaken samtidigt som jag.. Ibland tror jag att det aldrig kommer lugna ner sig igen.. Återigen har herr Peter Gabriel lagt sina ord som balsam på min själ. Jag förstår inte att hans album "US" har fått så dålig kritik, den ligger på min topp 5-lista över livsnödvändiga skivor. Om de andra platserna råder en ständig kamp. Den här veckan har jag tom. en bubblare! Evanescence har en chans om resten av deras "Fallen" håller samma kvalité som de 2 låtar jag hört. Men det blir ändå lite Peter Gabriel som får sätta ord på dagens citat, Don't give up, en duett han gjorde med Kate Bush. Dagens citat/låttext: In this proud land we grew up strong We were wanted all along I was taught to fight, taught to win I never thought I could fail no fight left or so it seems I am a man whose dreams have all deserted I've changed my face, I've changed my name but no one wants you when you lose don't give up 'cos you have friends don't give up you're not beaten yet don't give up I know you can make it good though I saw it all around never thought I could be affected thought that we'd be the last to go it is so strange the way things turn drove the night toward my home the place that I was born, on the lakeside as daylight broke, I saw the earth the trees had burned down to the ground don't give up you still have us don't give up we don't need much of anything don't give up 'cause somewhere there's a place where we belong rest your head you worry too much it's going to be alright when times get rough you can fall back on us don't give up please don't give up 'got to walk out of here I can't take anymore going to stand on that bridge keep my eyes down below whatever may come and whatever may go that river's flowing that river's flowing moved on to another town tried hard to settle down for every job, so many men so many men no-one needs don't give up 'cause you have friends don't give up you're not the only one don't give up no reason to be ashamed don't give up you still have us don't give up now we're proud of who you are don't give up you know it's never been easy don't give up 'cause I believe there's the a place there's a place where we belong posted by Andrea at 4:32 em wonsdag, augusti 06, 2003 Haiku Skrattar och ler glatt Låtsas som allt är normalt Är en falsk jävel posted by Andrea at 11:04 fm